Äter middag på finesturangen och lyssnar på band på vox. Hänger lite på genomfarten där dom bara spelar Broder Daniel, ligger i snön, fnissar, andas rök. Cyklar ensam när klockan är 2 och allting är sådär fredagstyst. Man tänker att det är fint.
Och jag behöver honom nog inte lika mycket som jag trodde att jag behövde honom men att det gör ont ändå och att jag längtar nej saknar. Inte honom. En annan människa bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar